torsdag 2 december 2010

Sociala medier - bara tjo och tjim?


Ojojojo… nu var det ett bra tag sedan sista inlägget. Det har varit och är fortfarande en hektisk tid med många olika projekt som kräver uppmärksamhet. Här kommer i alla fall en lite längre inlägg rörande sociala medier och de problem som kan omge dem.
Vad är då sociala medier? Facebook och Myspace och Twitter är väl de mest kända i dagens läge. Men är det allt? Nja, sociala medier innebär mer konkret verktyg som bygger på kommunikation och utbyte av olika former av information. Sociala medier kan ta sig olika uttryck exempelvis i form av webbforum, bloggar, podcasting, communities, wikis eller liknande.

 Som ”sociala medier” bygger de på just den sociala biten; att mötas, utbyta information och vara delaktig i ett större sammanhang. Baserat på vilka intressen en användare har kan denne välja det sociala medium som passar honom eller henne bäst. Men det stannar inte där. Varför välja ett socialt medium när det finns en uppsjö att välja bland? En enkel kombination skulle exempelvis kunna se som följande:
”Jag gillar fotografering, men det är en hobby som inte är enkel att bemästra eller finansiera. En dag får jag genom en facebook-kontakt tipset att gå med i flickr.com, en sajt med fotodelning som övergripande inriktning. Jag laddar upp några bilder och får snart kommentarer på dessa. Flera av dem är intetsägande av typen ”öh.. suger” skrivna av individer utan större lust att vidareutveckla sitt resonemang. Men några andra ger konkreta råd och tips på utveckling. Dessa tar jag kontakt med och några av dessa kan jag även byta Twitteradresser med. När jag nästa gång är ute och fotograferar kan jag twittra med dessa och utbyta erfarenheter eller ställa frågor om vad som lämpar sig vid fototillfället. När jag kommer hem lägger jag upp mina alster på flickr och får ny feedback. Om feedbacken är positiv hamnar alstren på Istockphotos.com där någon kanske betalar för rätten att använda bilderna.”
Sociala medier använda på ett enkelt sätt.
Det är en typ av sociala medier. Andra typer är exempelvis de mer allmänt använda ”stay-in-touch”-sajterna Myspace och facebook. Deras styrkor ligger i just enkelheten i att bygga kontaktnät och därefter hålla kontakten och låta omvärlden veta vad just du pysslar med. Det låter ju kanon eller hur? Men men, det finns risker och problem med sociala medier och det är några av dessa som jag ska ta upp.
Precis som inom det vanliga samhället gäller lagen om ”ju fler vänner du har, desto högre status åtnjuter du”. Jakten på bekanta att lägga till i sin vänlista gör att många människor accepterar helt okända individer som sina vänner – utan att närmare reflektera över vad det innebär. I många fall begränsar inte värden sina nya vänners möjligheter att ta del av exempelvis de grafiska resurser som kanske är avsedda för en sluten krets ögon. Med tanke på att bilddelning går med ögonblickshastighet är märkligt att det laddas upp så mycket privat och personliga bilder på sociala nätverkssajter som Facebook. Det gamla uttrycket ”din vän har en vän som också har en vän” illustrerar lite av problematiken när information som enbart var riktad till din första vän hittar vägar även till dennes vänner. Så är spridningen igång och inget kan göras för att stoppa den. Därmed borde man tro att försiktigheten borde öka för vad man väljer att sprida, men det verkar inte så…
Än värre är kanske den personliga informationsmängd som vi är beredda att förse de sociala nätverken med. Namn, födelseår, geografisk hemvist och intressen delar vi med oss av utan att tveka. Vad vi inte tänker på är att kommersiella krafter ständigt finns närvarande som kan dra nytta av dessa uppgifter för att driva riktade reklamkampanjer mot oss.
I det andetaget är det kanske bäst att nämna det som alla vet men inte tar på allvar; man vet aldrig vem som kan komma över uppgifter från sajterna och fysiskt söka upp användaren ute i den riktiga världen. Konsekvenserna härav kan bli förödande…
Inom de sociala medierna finns möjligheter att begränsa det tillträde utomstående har till personlig information, men forskning visar att en mycket stor del av användare väljer att inte utnyttja dessa möjligheter. Varför? Är det för många steg att ta rent tekniskt? Beror det på lathet eller okunskap? Ställer vi för låga krav på möjligheten att skydda vår egen person när vi går med i communities? Förväntar vi oss att vi är säkra och därigenom osårbara per definition? Är vi helt enkelt för naiva?
Många frågor, få svar. Det enda som egentligen är klart är att sociala medier kommit för att stanna och det är upp till oss användare att verka för en ökad säkerhet och en större öppenhet från krafterna bakom de sociala nätverkssajterna. Rätt använt är de olika sociala medier som finns både njutbara och utvecklande, men det kräver ett visst ansvar och eftertanke för att inte problemen de är förenade med ska ta över.

torsdag 30 september 2010

10 PRINT "HELLO WORLD"

Då har det blivit dags att börja blogga igen efter flera års bortavaro. Jag får skylla på universitetsstudierna som fick mig att bryta löftet från 2002 att aldrig någonsin starta en ny blogg :) Nåh! Det började inte så där vansinnigt bra eftersom jag slarvade med att läsa studiehandledningen och skaffade en blogg på Wordpress istället för på Blogger.. silly me! Nåja nu är det iallafall ordnat och förhoppningsvis ska det gå framåt, trots en skakig inledning =)


Bloggen kommer att kretsa kring Web 2.0 i synnerhet och Wikis, sociala nätverk och annat i allmänhet.

Inte mer tid att spilla på detta så det är bara att börja så smått med lite allmänt om Web 2.0. Uppdateringar kommer så det finns ingen anledning till panik om innehållet verkar helt uppåt väggarna obegripligt :)


Så.. över till Web 2.0 - Ladies and gentlemen, the birth again:


Webb 2.0 som term användes av Tim O’Riley vid en konferens år 2004. Begreppet var långt ifrån nytt, men återanvändes av nyss nämnde O'Riley i samband med den brainstorming session som fördes under konferensen. Nåväl, detta om detta. Syftet med sammankomsten var bland annat att utvärdera läget efter dot-com-bubblan som formligen exploderat en tid innan, vilket lett till att en enorm mängd Internetföretag gått under. Vad som kom fram under konferensen var att Internet tvärtemot vad världen trodde, inte höll på att självdö utan istället utvecklades och växte. Vad var det som höll på att hända? Jo, i något slappa ordalag hade ett paradigmskifte ägt rum och utvecklingen tagit en ny vändning. Genom att undersöka vad som var
specifikt för de företag som överlevt och fortsatte växa, fann sessionsdeltagarna vissa parametrar som kunde ge djupare förklaringar. En linje mellan "den gamla webben" och "den nya" började skönjas. Skillnaderna mellan "Web 1.0" och "web 2.0" blev allt tydligare. Men vad var då kännetecknande för "Web 1.0" och "Web 2.0"?


  "Web 1.0" var designmässigt uppbyggt efter enkelhet och direkt information. Få människor hade än så länge bredband och kraftfulla datorer (det skulle inte vara någon kvalificerad gissning att många satt med en Pentium-2 och ett 33k6 modem "på den tiden"). Designen var därmed helt beroende av laddningstider. Människor på jakt efter fakta fick den levererad via online-uppslagsverk utan att själva kunna påverka eller kommentera innehållet. Kort sagt "Web 1.0" var statiskt.


I och med "Web 2.0" förändrades alltihop. Sajter som Wikipedia står som företrädare för "Web 2.0" där flexibilitet och interagerande utmärker det hela. Användare bidrar med fakta, korrigerar densamma och håller "faktan" levande. Nu ska vi inte glömma att tiden gått framåt. Datorerna har "vuxit till sig", bredband är nära nog var mans egendom och det innebär även att möjligheterna har vuxit. I "Web 2.0"s grund ingår att det att användare skulle vara delaktiga i sajtens uppbyggnad, användare skulle kunna kontrollera sin information och att designen skulle uppfylla användarvänlighet, fyllighet och interaktivitet - "kriterier" som nu kunde uppfyllas på ett helt nytt sätt. Delning av användarproducerat material kunde spridas utan hinder och användare
kunde på ett annat sätt än tidigare interagera. Sajter växer fram där användare även är skapare av nätverkets innehåll. Wikipedia är ett utmärkt exempel på "Web 2.0"s filosofi, där den samlade enskilda kunskapen omvandlas till en kollektiv resurs byggd på kunskapsdelning. Användarna övertar rollen som producenter från de som driver sajten.


"Web 2.0" innebär även, indirekt, att information färdas snabbare och snabbare, på gott och ont. Sociala nätverk som facebook och twitter får allt fler användare för var dag och dessa kan genom bloggande, snabbmeddelande etc. snabbt förmedla både åsikter och information som inte alltid ligger i linje med vad omvärlden (exempelvis myndigheter) tänkt sig.

*Puh* Nu börjar det bli lite väl mycket för ett inlägg, men jag avslutar med att låta mig spekulera i vad "Web 3.0" kommer att mynna ut i.


Som jag ser det finns två möjligheter: antingen blir "Web 3.0" bara en uppdaterad version av "Web 2.0" med snyggare grafiska möjligheter och fler interagerande möjligheter, snarare ett "web 2.1" än "Web 3.0". Alternativet är att "Web 3.0" kommer att tvingas anpassa sig efter myndigheter i en extrem utsträckning. Avlyssning av Skype och Facebook är på gång och det kan vara en tidsfråga innan webbens utveckling, både designmässigt och informationsmässigt, dikteras av censuren. I ett perfekt samhälle kommer dock "Web 3.0" att bli ett "Web 3D" där användaren uppnår den ultimata positionen och blir ett med Internet. Dock är det långt från den punkt vi är på idag till "the Matrix". Men men... den som lever får se :)